Därför kommer jag donera alla mina pengar från loppisen till behövande i Nepal

För fem veckor sedan kom jag hem till Sverige efter en oförglömlig trekkingresa i Ganesh Himal, Nepal.

Under vandringen gick vi genom många små byar. Vi möttes av gästvänlig lokalbefolkning som visade oss sina hem. Vi besökte skolor och möttes av nyfikna skolbarn.
Denna vandring var en upplevelse, ett möte med människor och kultur som jag aldrig kommer att glömma.
Precis i detta område låg epicentret för jordbävningen som ägde rum 25 april. Nu är de i stort behov av våran hjälp! Det är därför jag donerar alla pengar jag får in på min försäljning under Återvinningsfesten till den svenska föreningen Tuki Nepal. Tuki Nepaloch deras nepalesiska systerförening har ett team på plats på den Nepalesiska landsbygden. De utgår från byn Jyamrung där 90% av husen rasade i jordbävningen. De hjälper människorna med att bygga tillfälliga bostäder, få mat och vatten och på längre sikt bygga upp den raserade sjukstugan samt skolan och även hus till byborna. Pengarna som doneras till Tuki Nepal kommer fram och gör nytta direkt! Läs mera om Tukis verksamhet och insamlingen på www.tukinepal.org.

Med vänlig hälsning och i hopp om att någon annan också vill haka på initiativet.

Katarina Fagerström, Högalidsgatan 23

Här var det bullar av en Zombie, var så god!

Det här med struktur och planering är kanske inte mitt allra starkaste drag. Ändå lyckas jag alltid – av någon outgrundlig anledning – samla mig själv tillräckligt mycket inför just den här specifika dagen, som alla Hornstullsbor ser fram emot. Den här dagen personifierar liksom starten på sommaren av vad som snart komma skall – Vår egen stolthet och kick-off inför varje Hornstulls beach 2000-nånting.

Nä, jag är inte en av dem som säljer begagnade kläder eller inredning. Jag är en av dem som – i sitt dumma anletes svett, men på ett mycket kärleksfullt vis – envisas med att hänga i timmar i köket inför varje återvinningsdag.

Första året vankades det biscottis som paketerats i koketta små papperspåsar med egen-designade etiketter, färgglada cupcakes, singelförpackade och kylförvarade fudge-brownies med grädde och färska jordgubbar samt kaffe till den som ville stilla sitt lystna fikasug. Året efter uppstod den briljanta idén om att baka rabarber- och hallonpajer till förbannelse, koka lakritskola och fylla i handgjorda strutar, kylda sallader i smoothie-muggar och givetvis kall dryck till det. Tredje året slogs det på stora trumman och undertecknad klev upp redan två på morgonen för att göra fyrtio välsmakande och iskalla quorn- samt seitansallader, baka trehundra utsökta veganska kardemummabullar, trettiofem rabarberpajer – och lika många hallonpajer – några långpannor kärleksmums till det samt riva av några äppelkakor med smuldegskross efter farmors gamla recept. Inte nog med det så kokades det jordgubbslemonad, picklades västeråsgurkor samt rödlök och gjordes marmelad på både svarta vinbär och krusbär. (Givetvis inte tillsammans).

Så när återvinningsdagen äntligen öppnade klockan tio var fröken-jag-är-för-dum-för-mitt-eget-bästa-ibland-och-vill-ofta-lite-för-mycket en likblek zombie som mer eller mindre sov sig igenom dagen.

Men jo.

Allt blev sålt förutom några marmeladburkar som faktiskt hittades inkilade längst in i skafferiet häromdagen.

Om hon-zombien även ska delta i år?

Självklart, hon har bara inte lyckats komma underfund med vad.

Än.
Hälsar,
Ella Kirdsaeng-Suriyong, Hornsgatan 153

 

Å så här blev resultatet